Norsk Viseforum. Sterk Stark!

Lucas Stark debuterer på det svenske plateselskapet Eld Records. Han har tatt med seg Bruksorkestern og dykket ned i den nordiske folkelige visetradisjonen. Der har han sanket en fin samling av rallarviser, skillingsviser og sjømannsviser.

   CDen innledes med toget som dras i gang av dampfløytende fiolin, tung New Orleansbass og lekende visper i et bluegrasskomp som hensetter oss til amerikansk prærie. Men vi er langt fra prærien. Rett inn i Gällivare trakter bærer det. Og med ett forlater vi fellesskapen med amerikansk folkemusikk og er på trygg nordisk folkelig grunn. Kontrasten er stor til Delsbovisen som tilsynelatende handler om tre mord og et bryllup som ikke ble noe av. Akkompagnementet bygges forsiktig og melodisk opp med ostinater rundt orgelpunkt i bassen. Den forsiktige dynamikken kontrasterer tekstens morbide innhold, slik at vokalen får lov til å fortelle kjærlighetshistorien uten å falle i noen fortolkningsmessig grøft. I visa om Georg Sjømann får orkesteret tråkke på med orgel og en folkrock som aldri forlater folkemusikken, men er tydelig i forhold til hvilken tradisjon man bygger på. Bruksorkestern består av Lucas Stark på gitar og sang, Sven Appell på bass og kor, Leo Berger på diverse orgler, trekkspill og kor, Daniel Petterson på trommer og kor, og Livet Nord på fele og kor.

   Jeg kunne skrevet ennå mer om musikken, ja om hvert av de tolv sporene fordi det er så stødig gjennomført. Man skulle tro at dette var gamle garvede musikere. Faktum er at de har spilt sammen i bare to år før de gikk i studio. De ledsager tekstene i en tradisjon som vi har rendyrket her oppe i nord. Samtidig er de trygge nok til å leke og improvisere. Med det tenker jeg at vi har mye å se frem til fra disse.

   Så til sangen. Lucas Stark viser autoritet og nærhet i sine tolkinger. Ikke på noe tidspunkt faller han for fristelsen til å overdrive, noe som jeg har opplevd hos mange som har fremført skillingsviser. Han er tro imot tekstene og behandler dem ærlig. Som sanger vil nok flere enn jeg legge merke til at han har et stort talent. Han har treffsikker intonasjon og en varm stemme som har stor spennvidde. Det virker som han har funnet sin identitet som visetolker. Kombinasjonen tekstuttale og stemmebruk plasserer han blant våre store visetalenter i Norden. I Gällivarevisan, som er første sporet, presenterer han seg med engasjement og humør i fremførelsen. Det samme gjør han i sangen om Georg Sjöman. Han maler dramatiske scener for oss med et fandenivoldsk humør. I den danske visen Hälsa dom därhemma (av Worsing og Brandstrup) hvor vakkert sjømannens lengsel kan males, med en myk og troverdig fremføring.

   Han har gått på visskolan i Kungälv og har allerede mottatt priser for sine tolkinger av Olrog og Taube. Gi ham utviklingsrom og han blir stor! – Leo Leonhardsen

Dagens Nyheter 2007-02-28
Att det går att skaka liv i skillingtrycksgenren visar Lucas Stark och Bruksorkestern. "Skillingtryck & andra otidsenligheter" innehåller 1800-talsvisor om ond bråd död, brännvinets förbannelse och kärlek. Femmannabandet låter ömsom skramligt, ömsom smältande på det nykärva vis där det är lika nära till USA som till svensk folkmusik.
   Livet Nords fiol tutar countrytågsaktigt i den inledande rallarvisan och Lucas Stark sjunger texterna utan att frestas att krydda med sentimentalitet. Det rör sig ju trots allt om visor som trots sitt hiskeliga innehåll ofta har tydlig sensmoral eller i några fall är sakligt dokumentära. Och en rask version av "Hälsa dem därhemma" borde locka fler än enbart nostalgikern. – Sara Norling, DN Kultur

Eskilstuna Kuriren. Suggestiva stämningar (4 kurirer)
Med en frejdighet som det ofta slår gnistor om ger sig Lucas Stark och hans band på gamla sånger om sinnen som rinner över, knivblad som blixtrar i mörkret och offer vars livsande långsamt lämnar den svårt sårade. Ohyggligheterna avlöser varandra i tolv visor - några av dem stilfullt framställda i sordinerad inramning, men oftare är det fullt ställ. Ibland tycker man sig ana en Volgakör någonstans i bakgrunden och många gånger framkallas mycket snygga och suggestiva stämningar. De har dykt ganska djupt ned i kistorna efter sångerna. Den enda låten som är skapligt känd är Hälsa dem därhemma, som framförs på tramporgel och gitarr. – Torsten Braf

Nerikes Allehanda 2007-01-18
Det kan ju verka som en riktig usel idé att än en gång ta en vända med den folkliga musikskatt som en hel hoper svenska artister sjungit sönder och samman. Likafullt lyckas Lucas Stark & Bruksorkestern göra något nytt av ett gäng klassiska svenska skillingtryck. Äldre vistradition och skillingtryck var en sorts muntlig www under både förra och förrförra seklet. Hemska händelser om ond bråd död och hårresande olyckor fick en musikalisk form som gjorde dem eviga. Mossigt med skillingtryck alltså? Nej, Bruksorkestern består av ett gäng välspelande musiker. Livet Nord (med rötter i Örebro skall väl påpekas) som annars återfinns i den spännande konstellationen New Tango Orquesta, gör sällskap med Lucas Stark på gitarr och välmodulerad sång, Sven Appel på kontrabas, Leo Berger som trakterar elorgel,tramporgel, dragspel, och Daniel Pettersson på trummor.
   Gammal söndersjungen tradition blir i den här gruppens hantering en rätt spännande mix i ny musikalisk dräkt. Vismaterialet kläs i allt från arrangemang som ligger ganska nära de traditionella till rätt spejsade varianter. Det är det som ger spänst åt den här plattan. Många influenser alltså men gänget bottnar åtminstone med tårna i det gamla hederliga. Borde få många lyssnare av gamla dängor att entusiastiskt flockas framför scenen. Vi andra närmar oss nog med en portion skepsis. – Stefan Nilson

Sundsvalls Tidning 2007-01-29

”Det tredje visalbumet kommer från en grupp, Lucas Stark och Bruksorkestern. Här handlar det om traditionell visa och ytterligare ett bevis för att skillingtryck är odödliga. Lucas och hans vänner har satt spännande arrangemang till trotjänare som Gällivarevisan, Delsbovisan, Adjö, farväl för sista gång, Hälsa dem därhemma, med flera. Ljuv musik uppstår, ibland bitterljuv, ibland brutalt dramatisk eller folkligt festlig. Ty sådan är visan.”

Hallandsposten 2007-07-31 (liverecension)
”Brann gjorde också Lucas Stark & Bruksorkestern, vars otidsenligheter i form av skillingtryck obönhörligt beskrev djupaste sorg och smärta, svek och ond bråd död. Hängivenhet är bara förnamnet på hans utstrålning. Och det smittade av sig från den glada musikerskaran han hade bakom sig i orkestern med Leo Berger på elorgel och dragspel, Daniel Pettersson vid trummorna, Sven Appel vid ståbasen och framför allt en virtous på violin och sång i Livet Nord. Att ”Hälsa dem därhemma” blev extranummer var både passande och givet.”

Västerbottens-Kuriren 2008-07-26 (liverecension)
”Lucas Stark och Bruksorkestern slår mynt av att gräva fram skillingtryck och annat från den svenska visskatten, köra det genom sin blueströska och leverera en lika omväxlande som spännande show”